8/2 2010

det bara är så att gud gav just mig världens
vackraste, finaste, mest underbara, omtänksamma & allra finaste
av en viss anledning självklart.
undra vad det är han ska muta mig till nu ;)
eller om han bara tyckte att jag efter år av skit var värd mitt guldkorn!
för jag fick det verkligen!
ringde en snabbis till han idag när båda var i skolan för att berätta en sak som berörde oss båda för att sedan säga hejdå för lektion då man hör: nej gumman, lägg inte på redan! är det konstigt att man är så störtförälskad att man utan han inte har en möjlighet att tänka på något annat?
som för att överbevisa det så fick jag tillbaka matteprovet... behöver inte ens skriva vad jag fick.
och varför?
jo för jag messade med HAN när jag skrev det, jag tänkte på HAN när jag skrev det
jag längtade efter HAN när jag skrev det.
nu blir det ut och göra staden osäker, funderar på att packa också,
mest för att :)